Skrivet av Inget lopp eller så, utan jag har brutit min dåliga ”vågar-inte-gå-ut-och-springa-för-det-är-kallt” svit.
Egentligen så skulle jag ha skrivit om det här redan igår, men, jag fick ägna kvällen till att agera privat chaufför. Förra veckan var ju inte en så vidare bra vecka träningsmässigt, allt bara för att jag kände att jag frös från det att jag gick upp på mornarna till det att jag gick och la mig på kvällarna. Så jag avstod helt enkelt från att träna över huvudtaget. Men som sagt var så var det nu dags att bryta upp och gå vidare.
Det är väl lika bra att köra på, inga försiktiga starter utan är det måndag så är det, och då finns det bara en sak att ägna sig åt… INTERVALLER! Japp! det var intervallmåndag så det fick helt enkelt bli 300 m backintervaller med 300 m gångvila sex repetitioner plus uppvärmning i ca 3 km och lika lång nerjogg. Hur jag kännde ming under passet? Jag ville bara lägga mig ner och gråta och kräkas. Efter passet? Som en prins.
Idag så var det ett besök på gymmet som hägrade. När jag var nästan klar på löpbandet så ramlade snöret till nödstoppen ner och började slå mig på benet, så jag tänkte att jag rullar ihop den lite snyggt och lägger upp den på det lilla ”bordet” på löpbandet. Pang! och jag var på väg in i kontrollpanelen och bandet stod still, VAD F-N!! Jag hade av misstag dragit ut nödstoppen istället för att rulla ihop snöret snyggt. Snacka om tvärstopp. Inga skador förutom ett sårat självförtroende, tur att ingen såg mig i alla fall. (Tror jag)
Jag har brutit av Spring långt, är om inget annat anges, licensierad under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2.5 Sweden License.
