Då var det dags att summera året som gått. Nu är bara frågan hur det ska summeras. Jag börjar väl från början som man ska göra. Bara för att den här bloggen började sitt liv i i juli 2010 betyder det inte att bloggen inte har funnits förut. Den är nämligen an avknoppning utav det som var gamla artfors.se och som sedemera blev artfors.se där jag särade på mina intressen i flera olika bloggar vilken den här är den mest aktiva.
Postaen är taggad Triathlon
Då var det dags att summera året 2010
Då var det dags att summera året som gått. Nu är bara frågan hur det ska summeras. Jag börjar väl från början som man ska göra. Bara för att den här bloggen började sitt liv i i juli 2010 betyder det inte att bloggen inte har funnits förut. Den är nämligen an avknoppning utav det som var gamla artfors.se och som sedemera blev artfors.se där jag särade på mina intressen i flera olika bloggar vilken den här är den mest aktiva.
Jag är ingen löpare, jag är triathlet.
Nu var det genomfört, min första triathlon. Ingen Ironman men dock ett triathlon. Vad har jag nu lärt mig av det här?
Detaljer, detaljer, detaljer! För det första, hur funkar multisport funktionen på en Garmin Forerunner 305? Det ska man kolla upp innan man dra igång, har jag lärt mig. Köper man ett par nya simglasögon, kollar man så att de sitter ordentligt på utan att läcka INNAN man börjar sitt simpass. Ska man simma 16 längder så skaffar man sig ett bra sätt att hålla reda på hur man ligger till distansmässigt så man inte behöver stanna till för att räkna på var man är. Sittposition ställer man in INANNA man börjar cykla, inte komma på att man skulle ha gjort det halvvägs in i passet. En stor detalj som vi kom på under cyklingen var att vi inte kunde hitta några löpband, sånt ska man tydligen ha kollat upp innan man började.
Nu när vi har gått igenom detaljerna kan vi gå in på själva utförandet. Simma, inte min starka gren kan jag säga direkt. Jag hade armar och ben överallt plus att jag ska andas på det. Det gick men inte mer. De sista två längderna var jag inte med på alls, fick inte till det med att koordinera ben och armar men jag klarade det.
Cyklingen är inget att orda om förutom det jag nämnt tidigare om att ställa in sitsen. Fast det var under cyklingen vi kom på att det inte fanns några löpband på stället så vi kom överens om att ta oss ut till elljusspåret och köra där.
Löpningen. Har du någon gång tagit dig direkt från en motionscykel inomhus med blöta badbyxor (modell längre), en genom sur t-shirt, strumpor och skor ut och sprungit i oktober månad så vet du att det är lite kyligt. Ja det var så vi kom överens om att göra, springa två långa varv (2 km) och ett kort (1.5 km) i elljusspåret och jag kan säga det att de som jag mötte trodde nog att jag hade tappat en skruv eller två, för en normal människa springer inte i blöta sommarkläder i slutet av oktober. Det hela genomfördes på en tid av 1 timma, 41 minuter och 44 sekunder. Distansen blev totalt 35,4 kilometer, som kommer att läggas till 1kr/km insamlingen. Jag måste säga att jag är nöjd med den tiden för att vara första gången och inte tränat annat än löpning. Det jag inte är nöjd med är vad jag märkte när det var dags att duscha, Kallt+Blött+Styvabröstvårtor= SKAVSÅR! AJ! Jag har skavt båda mina bröstvårtor och så ska man inte springa i badbyxor, ett ställe till det finns skavsår på.
Men jag är ju inte gammal?
För det är vad jag har hört, att det bara är gamla människor som får ischias. I går var jag hemma och “vabbade” och fick under dagen ont i höger skinka som strålade ner i benet och “stannade” i knät. Min första tanke var att nu har det gått så långt att jag inte ens kan vara hemma och inne en dag utan att röra på mig . Men som jag nu har förstått det så har jag satt ischiasnerven i kläm och fått det som i vardagligt tal kallas för ischias. Idag tänkte jag att nu måste jag bli av med den här obehagliga smärtan som strålar ner i mitt ben så jag drog på mig löparskor -och kläder och begav mig ut på en i förväg planerad tur på 7-8 km. Efter cirka 3-4 km så kände jag att det här går inte smärtan blev bara värre, jag får ta mig hem. Det blev en tur på 5.7 km.
Det som oror mig nu är hur jag kommer att må på lördag, jag ska ju testa triathlon då. Jag vill inte gärna skjuta upp på det men om jag känner som jag gör nu så finns det inga alternativ. Och jag som trodde att jag inte hade blivit gammal ännu, jag är ju inte ens 40 år än. Men det är väl bra att inse fakta, tiden sätter sina spår, förr eller senare. Jag som verkligen hade hoppats på senare, mycket senare.
Triathlon, nu är det dags
Nu på lördag den 30 oktober klockan 11:00 har jag och en vän tagit beslut om att vi ska testa triathlon. Och hur testar man nu triathlon på bästa och enklaste sätt? jo, man beger sig till simhallen här i Stenungsund, Sundahallen och simmar 400 meter beger sig snabbt som ögat i i gymmet som ligger vägg i vägg och cyklar 30 kilometer på en motionscykel och när det är klart hoppar man av och ger sig på löpbandet i 5 kilometer. Nu kan de som är snabb i huvudräkning direkt räkna ut att det här är ju inget Ironman, det kan även de som inte är snabb i huvudräkning räkna ut. Som jag skrivit tidigare i inlägget så er det bara ett test. Ett test för att se om man överhuvudtaget skulle klara av ett triathlon, och var för inte börja lite lätt och utgå där ifrån. Vill du hänga med? skicka mig ett mail så försöker vi fixa det.










